Hemkunskap
Igår så hade jag hemkunskap medm Ann-Marie. Hon har faktist blivit trevligare än förut men jag gillar henne ändå inte så mycket, men jag hade trevligt. Jag och Nellie skulle laga baguetter. Det blev asgott så jag och hon ska göra det nån dag hemma:) till brödet så lagade de andra fisksoppa med gräddfil och smoothie till efterrätt. Det blev ursmarrigt. Imorgon så ska vi laga buffé.. Vad vi ska ha till vet jag inte.
Idag så gick jag hem från skolan för att jag fick fett ont i magen efter lunchen. När jag kom hem så började jag kolla på Greys Anatomy. Shit va sorgligt de är. Gråter typ alltid när nån dör, eller iallafall när nån får reda på att nån ska dö som i avsnittet ja kolla på nyss. då va de två systrar som hade lånat sin pappa bil och så hade de krockat så börjar dom bråka och den ena måste åka och röntga skallen så de sista den systern som stannar kvar säger är jag hoppas att du dör.
Sen så visat det sig att hon som åkte iväg har spräckt skallen och hamnade i koma och kommer aldrig mer vakna upp.
Hur kan man hämta sig från något sånt. Om det var jag och nellie som hade åkt den där bilen och vi kommer till sjukhuset och jag skriker att jag hoppas hon dör precis innan hon flyttas någon annan stans och jag senare får veta att hon ligger i koma och aldrig kommer vakna upp igen. Vad skulle jag göra då? För det första skulle jag känna mig så skyldig att jag aldrig mer skulle kunna göra något annat än att bara tänka på nellie sen hur skulle jag kunna fortsätta leva när hon varken lever eller är död. Tänk om ett mirakel skulle hända och hon vaknar upp och jag har tagil livet av mig för att jag inte kunde leva utan henne, eller att jag går hela livet och väntar på att hon ska vakna och så den dan jag dör så kommer jag på att jag slösat hela mitt liv på att sitta på ett sjukhus och vänta på att ett mirakel ska inträffa. Jag vet itne hur jag skulle klara mig och jag kan inte förstå varför jag fortsätter att tänka att de inte e dom på programmet som dör utan att de e nån jag själv älskar och den känslan att försöka sätta mig in i deras sitts e en av dom känslor jag hatar mest i hela världen.
peace out people, Sonia
Idag så gick jag hem från skolan för att jag fick fett ont i magen efter lunchen. När jag kom hem så började jag kolla på Greys Anatomy. Shit va sorgligt de är. Gråter typ alltid när nån dör, eller iallafall när nån får reda på att nån ska dö som i avsnittet ja kolla på nyss. då va de två systrar som hade lånat sin pappa bil och så hade de krockat så börjar dom bråka och den ena måste åka och röntga skallen så de sista den systern som stannar kvar säger är jag hoppas att du dör.
Sen så visat det sig att hon som åkte iväg har spräckt skallen och hamnade i koma och kommer aldrig mer vakna upp.
Hur kan man hämta sig från något sånt. Om det var jag och nellie som hade åkt den där bilen och vi kommer till sjukhuset och jag skriker att jag hoppas hon dör precis innan hon flyttas någon annan stans och jag senare får veta att hon ligger i koma och aldrig kommer vakna upp igen. Vad skulle jag göra då? För det första skulle jag känna mig så skyldig att jag aldrig mer skulle kunna göra något annat än att bara tänka på nellie sen hur skulle jag kunna fortsätta leva när hon varken lever eller är död. Tänk om ett mirakel skulle hända och hon vaknar upp och jag har tagil livet av mig för att jag inte kunde leva utan henne, eller att jag går hela livet och väntar på att hon ska vakna och så den dan jag dör så kommer jag på att jag slösat hela mitt liv på att sitta på ett sjukhus och vänta på att ett mirakel ska inträffa. Jag vet itne hur jag skulle klara mig och jag kan inte förstå varför jag fortsätter att tänka att de inte e dom på programmet som dör utan att de e nån jag själv älskar och den känslan att försöka sätta mig in i deras sitts e en av dom känslor jag hatar mest i hela världen.
peace out people, Sonia
Kommentarer
Trackback
